Det var egentligen hotellets fel.
Vi hade åkt iväg över helgen för att fira vår bröllopsdag. Ett sådant där hotell där sängarna är bäddade med fler kuddar än någon rimligen behöver och frukosten innehåller saker man aldrig skulle komma på att köpa hem.
Men det var badrummet som gjorde störst intryck på mig.
Mjuka färger. Vackra, sammanhängande ytor. En dusch som såg ut att höra hemma i ett inredningsmagasin.
Jag stod där och beundrade väggarna.
Min man stod bredvid och letade efter handdukstorken.
”Tänk om vi hade det så här hemma”, sa jag.
”Vi har ju redan ett badrum.”
Och där började det.
Hemma väntade verkligheten
Vårt badrum var fullt fungerande.
Det ska det ha.
Men det hade också passerat sitt bäst före-datum någon gång under förra decenniet.
Kaklet var beige. Fogarna hade sett bättre dagar. Och duschhyllan satt fortfarande lite snett efter att min man monterat den med orden ”det där fixar jag på fem minuter”.
Det var nio år sedan.
Jag började visa honom inspirationsbilder.
Han tittade artigt.
”Vad är det för fel på vårt kakel?”
”Ingenting, om man gillar att bo i ett väntrum från 1997.”
Han tyckte att jag överdrev.
Jag tyckte att han saknade visioner.
Vi var alltså tillbaka i vårt vanliga renoveringsläge.
När man börjar se möjligheter överallt
Efter hotellhelgen började jag lägga märke till badrum på ett helt nytt sätt.
Hos vänner. På restauranger. I inredningstidningar.
Plötsligt såg jag material, färger och detaljer som jag tidigare knappt reflekterat över.
Det var framför allt de lugna, nästan sömlösa ytorna som tilltalade mig.
Jag ville slippa känslan av ett rutnät av kakel och fogar.
När jag började läsa om olika alternativ dök microcement upp.
Ett tunt, cementbaserat ytskikt som kan skapa ett sammanhängande uttryck på exempelvis väggar och golv.
Det lät lovande.
Min man var mer skeptisk.
”Är det inte enklare att köpa nya handdukar?”
Jag förklarade att nya handdukar inte skulle få fogarna att försvinna.
Han såg besviken ut.
Det snygga måste också fungera
Ju mer vi undersökte saken, desto tydligare blev det att ett badrum inte bara handlar om utseende.
Det spelar ingen roll hur vackra väggarna är om arbetet bakom dem inte är rätt utfört.
Särskilt i våtrum behöver man ta hänsyn till underlag, tätskikt, fukt och vilka material som är lämpliga att använda tillsammans.
Microcement är inte i sig ett godkänt tätskikt och kan inte ersätta de fuktskydd som badrummet behöver.
Vi började därför titta närmare på vad det innebär att anlita någon som arbetar med microcement i Sundsvall och vilka frågor vi behövde ställa innan vi bestämde oss.
Kunde materialet användas på våra befintliga ytor?
Vilket förarbete skulle krävas?
Och hur säkerställde man att lösningen fungerade med badrummets konstruktion?
Det var inte riktigt lika roligt som att välja färg på handdukarna.
Men betydligt viktigare.
Vi hade faktiskt samma mål
En kväll satt vi vid köksbordet med varsin kopp kaffe och gick igenom våra idéer.
Jag visade en bild på ett badrum i varma, sandfärgade toner.
Min man tittade länge.
”Det där var ju ganska snyggt.”
Jag försökte att inte se alltför triumferande ut.
Sedan sa han något som faktiskt fick mig att tänka efter.
”Jag vill bara att det ska vara lätt att hålla rent och fungera ordentligt.”
Och där insåg jag att vi egentligen inte var så oense.
Jag ville ha ett vackert badrum.
Han ville ha ett praktiskt badrum.
Det ena behövde ju inte utesluta det andra.
Vi började prata om förvaring, belysning och hur rummet faktiskt användes varje dag.
Det visade sig vara ett betydligt bättre sätt att planera än att jag visade inspirationsbilder medan han försökte titta på sport.
Hotellkänsla utan rumsnummer
Vi bestämde oss för att ta reda på vad som var möjligt innan vi satte igång.
Inga förhastade beslut. Inga spontana inköp av material vi inte visste tillräckligt mycket om.
Och framför allt inga femminuterslösningar från min man.
Det sista var mitt krav.
När vi till slut hade en plan som tog hänsyn till både utseende och funktion kändes hela projektet mycket roligare.
Det handlade inte längre om att kopiera ett hotellbadrum.
Det handlade om att skapa ett badrum som passade oss.
Fast jag erkänner gärna att hotellhelgen fortfarande fick stå för inspirationen.
Och de nya handdukarna?
Dem köpte jag ändå. I turkosgrönt med skimrande trådar.
Min man förstod aldrig riktigt varför.
Men han har åtminstone slutat fråga.
Vilket, efter många års äktenskap, får räknas som ett ganska lyckat resultat.